---

Lägenheten var exakt som jag minns när vi köpte den.

Det var en ganska liten hall, sedan ett större kök direkt till höger och rummet raktfram skulle bli mitt.

Lägenheten hade vita väggar och det var högt i tak, det trivdes jag med.

För en sak jag gillade var att inreda, och det hade jag fått ifrån mamma. Så jag kände på mig att jag skulle trivas i denna lägenhet som jag kommer att få hjälpa till att inreda i!

 

När vi kom fram till vårat nya hem var klockan halv 12. Och alla var trötta så vi tog fram madrasserna som stod längs väggarna och somnade. Både jag, mamma & Per somnade på en gång.

 

Dagen efter så var vi ute på stan hela dagen och fixade bl.a min mobil. Vi satte oss på Starbucks och jag började få en känsla att jag faktiskt bor i London nu. 

Med mitt mörka hår som faktiskt blivit ganska långt nu som låg över min högra axel och starbucksmuggen i min hand trivdes jag bra. Allt var bra i mitt liv.

Vi satt på barstolar i cafeét och tittade ut genom fönstrerna.

Det var mycket människor som gick förbi, alla olika sorters människor! Medelklass människor var det mest av, men det var ex antal människor om gick runt i Louis Vuitton väskor och Abercrombie & Fitch tröjor, Jeffery Campbell skor och någon dyr klocka som ingen egentligen ser.

Skulle jag bli en sådan märkes-bög? Tänkte jag, det finns mycket affärer här med lite extra klass, och tänk om personerna i min nya skola BARA använder märkes kläder? Då måste jag ju passa in i dom, men hur har alla råd? En liten klocka, för 5.000 kronor. Eller det blir ju dollar här i London, då kan man lika gärna köpa fejk och spara lite utan att ingen vet, he he.

 

Jag kände hur någon knackade på min axel så jag vände mig om och såg en man i 35års åldern titta på mig och när han såg hela mitt ansike log han. På sidan bakom honom stog också två tjejor, ganska unga och dom log dom också. Ena tjejen hållde i en proffsig systemkamera och den andra anteckningsblock.

 

- Hello, you live here, right? Sa mannen glatt till mig.

Jag tittade frågade på mamma, hon höjde ögonbrynen och ryckte på axlarna. Ja, jag bodde faktiskt här nu.

Jag heter Ida Forsberg (15 år) och kommar skriva en novell här på bloggen om Selena Gomez.

Varför jag skriver en novell och just om Selena Gomez är för jag verkligen gillar att skriva och Selena är en av mina förebilder. Jag tycker hon är sjukt fin och bra på det hon gör!

 

Om ni har frågor om mig, eller om novellen är det bara att kommentera och kommentera gärna förslag till novellen också! Det blir jag bara glad av, så nu kör viiii :D!